MindMyManners

Nu ska jag berätta en liten historia, så om du känner mig och är van vid mitt vanliga babblande kan du sluta läsa här.

Om du mot förmodan vill fortsätta läsa så varsågod.

Idag, när jag skulle hem från födelsedagsfirande (bra att den som fyllde år inte ens var kvar när vi kom liksom..) så gick jag på tunnelbanan med mina vänner. Den skulle gå mot Hagsätra. När vi har slagit oss till ro meddelar tunnelbaneföraren att tåget kommer åka direkt till Globen på polisens order, så jag fick snällt kliva av igen och vinka hej då till mina vänner.

När nästa tåg kommer kliver jag glatt på, lättade över att slippa vänta någon längre stund, sätter mig ned och börjar filosofera lite. Tåget rullar vidare mot Hötorget där det stannar och släpper på... hur många som helst. Runt 300 personer hörde jag någon säga. Vi står stilla.. Vi hör sånger, folk trängs och hela vagnen börjar skaka av folk som hoppar i takt. Kvinnan snett mittemot ler osäkert mot mig. Jag känner mig lika förvånad som hon ser ut. Till slut åker tåget mot nästa station som är T-Centralen. Kvinnan reser sig tvekande upp när tåget saktar ner, jag förstår hennes oro. Det är fullt på stationen och då menar jag inte rusningstrafiksfull utan katastroffullt. Vi har nu stannat helt men dörrarna öppnas inte utan istället börjar tåget rulla igen. Ett osäkert mumlande utbryter bland passagerarna. Kvinnan mittemot frågar vad det är som händer och mannen som sitter bredvid henne förklarar att det är derby i Globen, Djurgården mot AIK. Det förklarade folkmassorna och sångerna.

Tåget närmar sig Gamla Stan men åker förbi där med, Slussen likaså. Någon stans mellan Slussen och Medis säger föraren att tåget inte kommer att stanna förrän i Globen. Underbart!
Vi det här laget har de som sitter mitt emot och bredvid mig börjat prata och diskutera. Det visar sig att kvinnan, liksom jag, ska mot Mörby. Vi kommer tillslut fram till Globen, och Hässelby Strandtåget står inne på stationen. Kvinnan skyndar sig ut genom dörrarna med mig tätt efter. Det vimlar av supportrar över hela stationen och det går knappt att ta sig åt något annat håll än mot Globen. Det bildas en vägg av taggade, sjungande supportrar mellan oss två och tåget. Vi det här laget står vi och håller varandra i handen, kvinnan och jag, och det hela kändes faktiskt ganska fint. Vi puttas mot väggen av de som är bakom och försöker hålla i varandra för att inte dras med i strömmen av människor. Till slut blir det lite glesare mellan dem, och vi springer tillsammans in på tåget för att bara någon sekund senare höra att dörrarna stängs. Vi sätter oss ned bredvid varandra och skrattar och pratar om upplevelsen ända tills jag ska gå av.

Se, så mycket ointressant jag kan knåpa ihop..

Trallala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss

Att jag aldrig lär mig det där med politik..

♥